Örtvandring

En liten flisa bark från Fläderträdet mot det ömmande tandköttet. Efter dagen gått ta ut den. Ta ett rött garnnystan och ta en stump. Vira garnet runt barkbiten och fäst den på trädet igen och ge trädet din värk.

Att lida av tandvärk förr i tiden var grymt (idag är det fortfarande grymt men många behandlingar finns). Det fanns inga tandläkare men en och annan huskur. Idag vet vi att barken är giftig men fläderns bark har höga halter av garvämne och det verkar utdragande och sammandragande. Så helt fel var det inte att låta barken jobba mot inflammationen. Idag kallar vi fläderbären ett av våra nordiska ”superbär”. Men så har det varit sedan länge.

3000 steg in i Veberöds fenomenala natur, längs dressinen, där åsen planar ut har vi samlats i en liten grupp. Eva, örtpedagog, berättar om hur det var förr men också just nu i detta ögonblick.

För inte så många hundra år sedan, ett knappt andetag i vår mänskliga historia, var vi hänvisade till naturen. Både för läkekraft men också näring. I Sverige kunde vi länge samla örter och lämna in mot en slant på våra apotek. Idag är nästan alla läkemedel kemiskt framställda. Inget ont i det. Det gör att vi säkrat både utbud men främst dos.

En växt kan ju innehålla mer eller mindre av ett visst ämne och det kan vara svårt att veta exakt, vilket en kemisk framställning hjälper oss att säkerställa. Därmed är det inte sagt att naturens magiska resurser inte både behövs och servar oss lika mycket nu som då.

I Japan pratar man om karoshi, död till följd av överarbete. På 1980-talet lät myndigheterna inrätta en rad terapiskogar där människor skulle vistas och ta in skogsatmosfären. Japanerna kallade det för shinrin-yoku. Det betyder ordagrant skogsbad och blev så småningom en hörnsten i landets folkhälsoarbete. Fortfarande bekostar staten speciella skogsbadplatser som fungerar som terapeutiska centrum. Forskare gör allt för att ta reda på vad som händer när människor slappnar av i skogen/naturen. Dels genom att mäta blodtryck, puls och hjärtfrekvens, dels genom att studera hur immunförsvaret påverkas samt att mäta halterna av stresshormoner i saliv och urin. Rapporterna är många och att det händer helt otroliga saker inom oss är helt säkerställt. Vi läker där och då ihop med skogen.

Även om vi inte arbetar 140 timmars övertid i Sverige, år ut och in, är den psykiska ohälsan utbredd. Även om man aldrig mått bättre så kan ändå naturen och kunskapen om växter skapa ett enormt välbefinnande. Vi avslutade därför vår vandring med att titta upp i bladprakt där kronorna mötte varandra och solen dansade mellan de gröna bladen. Inte bara för att känna det göra något gott i oss med oss utan visa vår ödmjukhet för att vi får vara en del av det.

Men innan dess fick vi låna Evas ”plockögon”. Hon kallar det så när man tränar blicken att se bortom den gröna prakten och kan se varje liten växt för sig. Eva brukar säga att en blomknopp eller ett blad är ett instrument. Men en endaste växt är som en hel symfoni. En och samma växt kan samtidigt vara giftig samtidigt som den läker sår, botar magknip och stärker immunförsvaret. Man måste bara höra växtens melodi och förstå den. Massor av växter, vi i förtvivlan sliter upp i våra trädgårdar och kallar ogräs, är i själva verket grönt guld.

Vi fick lära oss om bla maskrosor, våtarv, Johannesört, aspen, björken, fläder, kirskål, rallarros, tussilagoblad, grodblad och såklart den ståtligaste av dem alla på många sätt, nässlan.

Hur vi kan göra bla omslag, saft, vildomelett, klorofyllkick (helt gratis och utan tillsatser), björkskrubb och Johannesörtsolja för spända och ömmande muskler. Vi var ute i två timmar. Men hann bara några få kilometer. Eva är som örternas egna gudinna och förlängda arm. Hon kan de spännande historierna och de små detaljerna. Hon är påläst och detaljer är hennes sak. Hon leder oss med en mjuk hand genom grönskan och lånar ut sina ögon så vi kan se det hon ser.

Efter örtvandringen ordnade Systrarna på solhjulet en sommartallrik som inte bara mättade utan la sig som bomull runt själen där vi satt ute i deras paradis.

När man väl börjat se vill man se mer. Lära mer. Förstå. Vara närvarande. Flera ville gärna ordna fler aktiviteter med Eva och blir vi ett antal packar Eva sina korgar fulla med örter och växter och kommer igen.

Anmäl gärna intresse till mig Sara. Så öppnar vi snart dörrarna igen till naturen vi bor i med en sådan självklarhet men som är ren magi.

/Sara Cederlund