Veberöds AIF

Hur går det nu?
För en utredning är ”bara” en utredning...

Jag kan inte säga vad som hände eller inte hände med Julle, innan, under tiden och nu efteråt, men jag tänker att jag kan känna igen sorg, svek, släckt hopp och så många svåra känslor hos Julle, som medmänniska och som förälder utifrån det jag kunnat ta del av. Något gick uppenbart så fel på ett sätt jag inte anser vi har råd till, inte ens i ett fall får det bli såhär. En krossad dröm, ett barn som fick sitt hopp och sin tro ifrågasatt, utanförskap och så mkt mer. Det berör mig.

Många drog en lans. Stod på barrikaderna. Vände vrede och skuld mot styrelsen. Inget ont om det.
Även jag försökte skapa min bild men är ödmjuk för att alla detaljer och turer kommer jag aldrig förstå fullt ut. Men jag står för att föreningen, vilken förening som helst, i detta fall Vaif borde haft tydligare handlingar kopplat till sin fina värdegrund och sedan hänvisat till den.

Jag kan inget om fotboll men tänker att om andra länder och klubbar finner det rimligt att låta barn spela mixat/välja upp till en betydligt högre ålder än Julles borde rimligen Julles och Julles familj själv fått avgöra detta (är de inte eniga är det en utmaning för alla inblandade men det är inte en fråga för en klubb att avgöra, jag tänker att föreningen ska stå stabilt på sin inkluderande värdegrund och erbjuda möjligheter så får fotbollspelare med föräldrar avgöra hur de vill ha det, tänker ni som vet annorlunda?).

Jag tänker att motion, drömmar och allt det där andra som finns i att bla få tillhöra ett (fotbolls)lag ska vara för alla. Jag vill att en klubb ska jobba med möjligheter och stå på tårna och agera även om nya helt unika situationer och utmaningar uppstår, detta är inte den första eller sista.

Från jag som förälder, alltså även föräldrar som inte är engagerade i Vaif, till styrelse och aktiva i föreningen ska möta barn och vuxna med nyfikenhet och ödmjukhet. Ett erkännande om okunskap är en suverän insikt och en god förutsättning men nu då?

Bara för att ingen gått just den vägen förut betyder det inte per automatik att den vägen inte är värd att gå. Med andra ord, kön och fotboll måste ses som en möjlighet inte ett hinder för att bli nästa ”Zlatan”.
Jag säger inte att detta är en sanning jag säger att så ser jag på det.

Så, som medmänniska, med djup insikt om hur oerhört viktig en förening som Vaif är, hur går det idag med det ursäkten inkluderade för VAIF? För en ursäkt är inte mkt värd om den bara blir ett ord utan en innebörd med aktiva handlingar kopplade till den.

Hur jobbar ni vidare ihop med barnen och alla aktiva i er klubb?
Hur förebygger ni denna och liknande situationer framgent?
Om ni inte ändrat er framgår det då tydligt? Full respekt för utredningen men ni har väl egen vilja och tankekraft, vad vill ni? Vi tenderar att luta oss, i alla lägen, på utredningar men en utredning är bara en del i min värld. Livet pågår ju här och nu.

Jag förstod det som att ni kunde välja att formulera om vissa regler som finns. Har det gjorts? Och om ja, hur lyder de nu och hur har det fallit ut rent praktiskt? Jobbar ni aktivt med era medlemmar hur man bemöter det som händer på ett annat sätt? Om föreningen är ovan är risken stor att individen också är det.

Jag undrar till er som stod på Julles sida, sådana som jag som ansåg att hans dröm skulle fått alla möjlighet att bli sann, vad gör ni? Jag gör ingenting och det känns inte bra. Så nu undrar jag:

Vad kan jag göra?

Detta är inte bara Vaifs ansvar, för en hel del verkar ha hänt även utanför fotbollsplanen och det är inte värdigt att låta detta vara en dagsslända enligt mig. Jag tycker allt engagemang och debatt dom driver utveckling är viktig, hur obehagligt det är, men det ska ju leda till något i min värld. Jag säger inte att inget hänt jag frågar de/er som vet vad har hänt och vad kan andra stötta med? Föreningslivet drivs av eldsjälar och många måste brinna för att alla ska orka.

Finns det något mer fantastiskt än talanger som driver mot mål och gör verklighet av de största drömmarna? Det säger ger så mycket till alla oss andra. Att tydligt få se och beröras av järnvilja och kärlek är livet bästa. Inte bara för barn, för
Julle, för Vaif eller föreningar utan för mänskligheten. Det måste vi alla uppmuntra.

Med vänlig hälsning,
Respekt, hopp och kärlek

Sara ... Se merSe mindre

10 månader sedan