De var lite rädda men med små steg på långa ben, tog de sig närmare och närmare det där lilla hålet i inhägnaden som plötsligt bara var där… Jo en två trodde på sig själva och stack ut direkt för att prova sina vingar som de aldrig fått förr! Och snart trodde alla storkar på sig själva och kom ut i frihet för första gången!!
Storksläppet sker för att så många ungfåglar som möjligt ska få chans till en första gemensam höstflytt och inte hållas kvar av de senare flyttande vuxna storkarna. Storksläppet är en viktig del av projektets arbete med att få en livskraftig storkstam i Skåne och en stor höjdpunkt för alla som engagerar sig i arten. Det är ett normalt år för den svenska storkstammen jämfört med 2021 och 2022 års rekordår vad gäller exempelvis antal ungar. I år häckar 55 fria par, som sammanlagt har fått ca 80 ungar runt om i Skåne. I avelshägnen har 45 par häckat och det har resulterat i 50 ungar. Totalt innebär det här en påfyllnad med ca 130 ungar till den svenska storkstammen.
– Att antalet storkar ökar och sprider sig i landskapet är mycket glädjande. säger Petter Albinson, projektledare på Storkprojektet. Sedan storkarna försvann från Sverige för nästan 70 år sedan har många bra storkmarker varit outnyttjade och det är fantastiskt att storkarna nu succesivt återtar dessa områden. Stork i markerna börjar återigen bli en bekant syn i vissa delar av Skåne och fler och fler människor har möjlighet att se dom i sin naturliga miljö.
– Det här är ett kvitto på engagerat och omsorgsfullt arbete av alla våra volontärer som lagt fantastiskt mycket tid och kraft i projektet. Vi är på rätt väg när det gäller att nå målet med en etablerad storkstam i Skåne, men det finns en hel del jobb kvar, säger Petter Albinson.
Storkprojektet är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening med syfte att återfå en livskraftig svensk storkstam. Projektet startade 1989, 35 år efter att de sista storkarna försvann från vårt land. Projektet arbetar bland annat med uppfödning och utsläpp av storkar, ringmärkning, uppsättning av boplattformar, information kring våtmarkernas försvinnande m.m. Projektet samarbetar också med Nordens Ark i Bohuslän och där har 20 av årets ungar vuxit upp. Från att troligen bestått av tusentals par under sjuttonhundratalet så minskade den svenska storkstammen dramatiskt under 1800-talets senare hälft. Huvudorsak tros vara de storskaliga utdiknings- och sjösänkningsprojekt som påbörjades efter återkommande perioder av hungersnöd. 1917 räknades de häckande storkarna för första gången. Då hade stammen minskat till 34 par. Minskningen fortsatte sedan fram till 1954, då det allra sista storkparet misslyckades med sin häckning vid Karups gård.
Vill ni hjälpa projektet så finns all info HÄR
/ Jan Malmgren
