Den 13e december är en speciell dag som många svenskar uppmärksammar, nämligen Lucia. Svenska kyrkan passade på att fira högtiden med fin sång samt en påminnelse om vad det egentligen är som ska uppmärksammas. Innan det sjungande tåget vandrade in i kyrkan var bänkarna fullproppade med förväntansfulla bybor. Flera stearinljus lyste upp kyrkan och alla log mot varandra. Snart därefter hörde man texten av ”Sankta Lucia” sjungas och tåget rörde sig långsamt framåt. De röda banden runt barnens midjor, ljusen som de höll i och stjärngossarnas hattar förstärkte den redan befintliga julkänslan. När alla var framme vid altaret fortsatte sången. I bakgrunden kunde man höra både piano och gitarr spelas. Då och då fick 2-3 stycken från tåget gå fram och sjunga i mikrofonerna. Resterande i tåget fyllde i sången med en kraftig stämma som gjorde att man fick rysningar. Efter ett tag höll prästen ett kort tal om Lucia själv. Hennes tro på Gud hade varit så stark att hon inte ville gifta sig med någon som inte var troende. Prästen talade även om hur viktig medmänskligheten egentligen är. Även om vi kan bli sura på varandra är det viktigt att visa respekt. Slutligen talade prästen om hur viktigt där är att ha hopp även när det är mörkt, och det var kanske just det som alla tända ljus symboliserade denna kväll. Trots att det blir mörkt snabbt och är kallt ute finner man hopp i alla ljus, speciellt inne i kyrkan dit alla tagit sig för att tillsammans kunna se ljusen. Avslutningsvis vill jag lägga in ett personligt tack till alla som deltog ikväll. Det var väldigt fint att få beskåda hur så många samlades och var trevliga mot varandra samtidigt som man fick höra underbar sång. Även påminnelsen om vem Lucia var och gjorde var väldigt fint. //Laura Lundell
