Hur kan en brandövning gå till?

Igår hölls en brandövning för Veberöds och Genarps brandkårer. De får ibland samarbeta
vid olyckor och då är det bra att träna tillsammans också. Några brandmän från Veberöd hade
satt upp olika scenarion som de möjligtvis kunde stöta på inom deras jobb. De som höll i
övningarna fejkade ett larm från SOS med den normala informationen, vilken kod, plats, i
vilken situationen m.m och brandmännen visste inget om vad övningen var och de skulle
hantera den som om den var på riktigt.

I första scenariot hade en bil och en traktor full av höbalar kolliderat. Höbalarna hade hamnat
bredvid och på bilen så att taket och förarens dörr hade blockerats. I bilen fanns två som
agerade kriminella samt vapen och en handgranat. Föraren hade slagit i huvudet i fönstret och
blödde från huvudet men var vid medveten. Personen i passagerarsätet var medvetslös med
en puls på 10 så han var i kritiskt läge. Brandmännen fick informationen att det hade varit en
trafikolycka, den som hade larmat hade sett en skadad person i bilen och sen tappat kontakt
och troligtvis flytt platsen. Bilen var känd av polisen.
När brandmännen kom rullade de ut en vattenslang och sen gick en man runt bilen och gjorde
en riskmätning genom att gå försiktigt runt olycksplatsen med en mätare som bland annat
upptar information om värme, brandfarliga gaser och andra faror. Efter att de visste att det
inte fanns någon brand gick en av dem fram och tittade hur de i bilen mådde och stängde av
musiken som spelade för att det var ett störningsmoment men sen såg han handgranaten.
Därför sa han till alla att backa för att inte skadas av handgranaten om den sprängdes och
prata om hur de skulle göra. Sen hoppade en in i baksätet och håller upp den medvetslöses
nacke medans en av de andra männen drar ut honom genom att hålla runt hans bröst med
hans fötter släpande i marken. Direkt efter de har dragit ut den medvetslösa börjar de med
HLR tills ambulansen kommer och kan ta över. De märker sedan att föraren inte är vid
medvetande längre och drar ut honom på samma sätt.

Andra scenariot var på Idalaskolan där de hade satt upp ett rum med rök som brandmännen
skulle ta sig igenom för att rädda fyra personer (två var dockor). En av de fyra var
pyromanen och de andra tre skolelever. Längs vägen fanns vissa hinder som att alla dörrar var
låsta så de var tvungna att hitta en nyckel. Grinden var låst med ett hänglås som de behövde
klippa upp med en bultsax och sen fanns det en dörr som var representerad av en europa-pall
som de var tvungna att såga upp. Bakom dörren var det mörkt och fullt av rök så de var
tvungna att hämta gasmasker, syrgastuber, ficklampor och mätare som uppfattar värme
och så man kan se personerna. Efter ett tag inne i röken kom de till ett låst rum där den
första dockan var som de satte gasmask på och tog ut. Sedan fortsatte de in och efter ett tag
hittade de, de två barnen i ett icke gasfyllt rum men brandmännen hade nästan slut på syre så de
var tvungna att gå ut och hämta fler tuber. En av brandmännen gick ut och hämtade tuber satt
en utanför dörren och såg till så att det inte började brinna någonstans. När brandmannen kom
tillbaka med tuber hade han bara en extra gasmask, så han fick de ta ut barnen ett och ett.
Han förklarade utförligt vad som skulle hända och hur masken fungerade för det kan vara rätt
läskigt för ett barn när de är fast i en brinnande byggnad och det kommer en främling med
gasmask som pratar konstigt. Medans de tog ut det första barnet ihopkopplad med sin
gasmask i brandmannens tuber, så att hon inte skulle tappas bort väntade en brandman med
det andra barnet och såg till så att allt var okey.

Scenario tre var yträddning på Vombsjönn där en person som höll på att drunkna skulle
räddas. de paddlade ut och hämtade personen (dockan) sen tog de in honom till land och
startade HLR
Att de involverar barn och bybor som skådespelare i dessa scenarion är bra så de känner till
hur processen går till och så att det känner sig trygga.

Hela byn borde känna sig säkra med
vår brandkår för de är här för oss och riskerar i bland sina liv för andras. Tack!

/Cornelia