Första avsnittet av historien bakom Dörrödshuset, också känt som ”Mor Mättas hus”, hittar ni här, där information tillhandahålles från Anja Jørgensen och Frilandsmuseet. Nu har vi varit i kontakt med Eva Malmstedt som är en kär veberödsbo och sitter med både lokala historier och bilder. Informationen har hon samlat ihop från äldre människor i Veberöd, som tyvärr inte längre lever. Bilderna kommer ifrån deras fotoalbum, medan de nyare är som Eva själv har tagit. Detta är vad vi har fått reda på:
Gården byggdes under början av 1700-talet och tillhörde på den tiden Björnstorps gods. Gården arrenderades genom åren av Jöran Larsson, Pär Pärsson, Jöran Jönsson och Måns Tufvason. Männen i familjerna var tvungna att ta arbete på annat håll, då gården enbart kom med en liten bit jord.
Gården friköptes 1821 av Nils Christensson, som föddes i Hällestad 1786. Nils var morfar till Mätta. Han överlät gården vidare till sin dotter Elna och hennes man Nils Hansson 1850. Nils Hansson köpte året därpå till en grannegendom. Gården hade nu 7 tunnland jord. När Nils Hansson dog, 1874, tog dottern Berta och hennes make Petter Andersson över huset. Huset hade de enbart i 6 år innan det gick vidare till Bertas syster, Mätta. Mätta var gift med en Johan Eriksson, som tyvärr omkom tre år senare genom en olyckshändelse. Mätta blev då på grund av skulder tvungen att auktionera ut lösöre och tre tunnland jord. Hon försörjde sig själva och sina två barn, Nils och Anna, genom att väva och utföra olika sysslor på Dörrödsgården.
Mätta ska ofta ha setts till vid den rinnande bäcken, där hon tvättade. Hon hade en ko som hon gick med på vägarna och som brukade beta i dikesgrenarna. Kläderna hon hade var sydda i tjockt, hemvävt tyg. Om kvällarna ska hon ha suttit intill en sotig fotogenlampa och virkat.
Olle Andersson minns hur hon satt vid fönstret och vinkade till honom när han gick till skolan. Han minns också hur hon en dag inte satt där och att det istället hängde vita lakan för fönstren. Det var dagen då Mätta dog, 14 maj 1931, 80 år gammal. Efter hennes död gick dottern Anna dagligen till gården för att mata katterna. Anna var gift med Anders Jönsson och bodde mittemot Dörröds före detta småskola.
Frilandsmuseet i Lyngby ska ha funnit gården i början på 1960-talet. De sökte en gård som var representativ för det äldre byggnadssätt med korsvirke som man hade i både Skåne och på Själland. Av någon anledning skedde inget köp för Frilandsmuseets del och gården köptes istället av Arne Stig Ludvigsen, dansk arkitekt. Frilandsmuseet kom tillslut att köpa gården, men inte förrän 1965. Det ska ha varit tack vare korsvirket som huset ännu stod upp.
När man flyttade huset till Danmark tog man också stenarna som fanns på gårdsplanen. I golvet, som bestod av stampad lera, fann man ett hästkranium. Enligt skock förhindrade hästkraniet att eld bröt ut på gården.
Att både plocka ner huset och sedan bygga upp det igen tog sammanlagt 3 år. 1969 invigdes gården på Frilandsmuseet. Bohaget inne i huset är inte original, istället har man tagit dit möbler som ska representera hur en typisk inredning såg ut under 1870-1880-talen. Förutom detta, är det enda som idag inte stämmer med den nyuppförda huset i jämförelse med hur det såg ut i Dörröd, är att bäcken som rinner strax intill rinner åt fel håll.
/Linn Malmgren
